2008-05-23

why....?

I don't know how I feel today either. I'm so happy I just want to roll on the floor and scream, laugh and sing. But still, I feel so depressed I want to sink through the floor and just not exist. Do you know that mixed feeling? I think so, ha? Well, feel sorry for me then.
We had our performance today, and I guess that's the reason why I feel like this. It's pretty, those two opposite feelings are walking inside of me for the exakt same reason. A reason I won't write about here, because you never know which kind of people there is reading my beautiful blog. But it's about a person. Gah, this is very complicated. Well, when I say " it's about a person" it might be quite obvious what it's about.. Or, maybe not. I don't know how much brain you've got. All I can say is that I was more depressed earlier this evening. The end of our visit out in the middle of nowere turned out just lovely. Well, not lovely but it was nice. Liksom.

Äh. Nu är jag bara patetisk. Nu ska jag t.o.m. sluta skriva på engelska för det är ju jäääävligt komplicerat och onödigt. Jag känner mig väl liksom svensk på något vis. Svensk och tråkig och olyckligt lycklig. Person = någon av det andra könet. Hm... lite mer uppenbart vad det handlar om nu kanske. Ja, lite komplicerad... kärlek ska vi inte kalla det, men det har väl att göra med något åt det hållet. Alltså, deprimerad situation i mitten av hela våran spelning. Lyckligt på slutet. Att prata är trevligt, speciellt med oerhört trevliga personer. Och med trevliga menar jag inte bara trevliga utan också jävligt snygga. Eller ja, gör om det där till singular så har vi hela grejen liksom. Jag vet inte varför jag delar med mig av detta till er, fast det kanske jag inte gör. Jag delar nog med mig av detta till mig. Hoppas att denna fina människa aldrig hittar min blogg (tänker han logiskt gör han det) Är det någon som förstår vad jag ens menar? Jag tror inte det va. Möjligtvis Moa, hon är den enda som liksom vet hela historien bakom varför jag sitter här och låter oerhört deprimerad. Det ser även ut som att jag svamlar och är full. Japp, skitfull är jag.
Åh, seriöst?! Varför håller jag på såhär? Nu är det säkert jättemånga som sitter framför sina datorskärmar och ler litegrann och bara: "Åh vad söt den där Elin är. Lite olyckligt kär. Tänk när jag var 15 år. Hahahaha..."
Okej. Först ignoreringsfaktor 10000sdf0g, sen inte alls. FÖRSTÅR NI NU MIN FRUSTATION? BRA. TACK.
Kanske borde jag inte skriva när jag känner så här, det ser inte ut att bli en gourmetmiddag av det hela, utan snarare pannkaka. HOHO.
Jag ler nu. Kanske betyder det något positivt. Att jag överlag anser att det var en trevlig händelse; spelningen, allt. Ty det gjorde mig ju lyckligare, absolut. Jag vet inte alls hur jag hade känt idag utan den.
Okej. SLUTA NU ELIN. Nej, jag är nog lycklig. Nu skrattar jag bara åt mig själv, jag är ju egentligen jääävligt fjollig med betoning på ä:et. Sista händelsen, DEN GJORDE MIG LYCKLIG I HJÄRTEROTEN.
Nu ska jag gå och gråta. Puss. Moa, skriv dit stöd. Ni andra också såklart. Det kan ju vara betydelsefullt eftersom att ni har haft så kärleksrika liv, liksom? Det har ju inte jag. Vad ska jag göra helt enkelt? Förstog ni något av detta långa inlägg kan ni ju skriva något fint, som potatismos.
Ps. Jag är nog schizofren.

2 kommentarer:

moapersson sa...

åh du är så mysig elin. det var en väldigt fin kväll igår. Och du ska köra på med din gulliga stil till personen, för jag tror att det lönar sig! hihi puss

Rosita sa...

Haha åh!
Jag älskade det här inlägget. :)